Kalajs

Det har gått alldelles för lång tid, men jag ska försöka återskapa festen från i lördags, det är en fest som måste finnas med i mitt minne väldigt lång tid framöver!

Som redan skrivit tidigare i bloggen var det först arbete som gällde för att sedan åka hem, sova, göra sig färdig, duka, fixa, dona o.s.v.
Jag hade bestämmt mig för att det skulle bli en bra kväll men var samtidigt väldigt nervös inför att mixa släkt och vänner. INte för att jag skämms över någon av dem på något sätt men kanske för att det skulle bli någon form av tystnad där ingen sade något eller att det helt enkelt bara skulle bli trist.
Mellan ungefär 6 och kvart över ringde klockan stup i kvarten för att fylla på vårt lilla vardagsrum till bristningsgränsen. Det var presentation här och presentation där och folk började "bonda" lite smått. Jag höll mest på med att underhålla, skapa plats och öppna dörren i detta läge.
När alla (21)väl hade kommit till rätta var det dags för lite "refreshments", jag stod för drickan innan och under maten, vilket var helt ok.
När maten skulle serveras satte sig alla vid bordet och jag skulle fråga hur många som skulle ha snapps. (I huvudet tänkte jag på 5-6 pers). Det slutade med att 16 stycken att med snapps och efter 1 timme och en hel del "- Sa du något Jonas?" så hade vi lyckats töma två liter absolut.
( en parantes är nog att helena drack mest av alla på hela långbordet... och hon var minst....KING!!)

Efter att skålandet gått villt till började folk acklimatisera sig mer och mer och nu pratade alla med alla. Det var inte direkt några gränser och jag kunde andas ut.
Kvällen fortsatte i ungefär samma tempo som innan, fast med jägermeister, baileys, dooleys, bacardi m.m. (öl vin flödade hela kvällen).

Efter maten fortsatte det med, kaffe, "tårta", sång, dans, rök,snack och fler folk.
Aron, Mårten, Marcus, Victoria, Axel och Evelina slöt upp fint till "tårtan" och nu började fyllan sättas in. Jag kände att helt ´plötsligt var tal på sin plats och jag öppnade presenter högljudt och fint.

Jag sa till min pappa att vi skulle lämna stälet runt 9 / alv 10, när klockan var halv ett var det dags att dra tyckte nog både pappa och alla andra. Dags för Buddah.

Jag hade gärna försökt återskapa Buddah om jag kunnat, men kommer tyvärr ihåg allt för lite.
Vad jag har hört efteråt så var jag på glatt humör, tänkte dessto mindre och dansade dessto mer.
Kameran försvann men hittades, ölen kastades och louise föll =/

Kvällen avslutades hemma hos mig för mig och Isabelle, med kycklingvingar och vatten, den ultimata kombinationen!

Kvällen var en av de bästa någonsin. Det finns inget som är roligt som att se hur ens kompisar och ens släkt umgås och trivs med det. Inte bara för att det ska så vara utan för att de trivs med det. Det är trevligt att alla kan sitta med och dricka och konversera att alla kan.
Jag är stolt över att presentera min släkt, Jag är stolt över att presentera mina vänner.
I kombination blir de oslagbara och som sagt:

"Hade jag dött nu, hade jag dött som en lycklig man"